Krönika: Robin Dahlström


Robin Dahlström beskrivs följande på sin profil på Elitprospect, ”En rollspelare med en tuff spelstil. Bra tacklare. Trashtalker”. Trashtalker… Visst gutten kan säkert snacka men hur många blir irriterade när han gapar ”Jeg skal knuse deg”? Känns som det borde ge motsatt effekt.

När norrbaggen Robin Dahlström värvades till Troja var det ingen som direkt höjde på ögonbrynet. Många sade ”låter som en ny Mårs, kan man inte åka skridskor så håller man inte i dagens allsvenska”. Många tänkte också att en tillsynes så stor och klumpig spelare inte skulle passa in i Ross nya moderna skridskorstarka hockeyfilosofi. Men ack vad fel de fick.

Stor var han. 101 pannor norska muskler var vad Troja fick. Dessutom en riktig retsticka, en som retar gallfeber på motståndarna med sitt gnabb i sann Kåberg anda. En som dessutom inte drar sig för att ta till det ena eller andra tjuvknepet. En knuff i ryggen vid avblåsning, ett diskret slag mot benskydden när domaren inte ser eller varför inte ställa sig lite i vägen för sin redan irriterande motståndare?

Ja, Dahlström lockade fram många skratt bland oss supportrar under de två säsonger han kämpade i den rödvita dressen för sitt innovativa tänk när det gäller att komma på nya saker att irritera motståndarna med. Robin Dahlström skulle man kunna säga är Norges svar på Sean Avery. Allt som Avery någonsin gjort eller kan tänkas göra, kan mycket väl Dahlström också få för sig att göra. Vissa skulle nog kalla det för ADHD, men jag tycker det är det som kallas en trashtalker. För en trashtalker är i mina ögon mycket mer än en spelare som bara kan snacka. En trashtalker har förmågan att krypa in under skinnet på motståndarna och få dem att bli skogstokiga och tappa fokus helt och hållet. Dahlström är en trashtalker av rang.

Spelaren
Som spelare är han dock inte någon sensation i offensiv bemärkelse. Ingen lirare som visar upp den ena finten efter den andra. Och de få gånger han försöker sig på det går det allt som oftast åt helsike. Men trots det är han ändå en målskytt av rang. En vinst och en andra plats i den interna målligan på två säsonger talar ju sitt tydliga språk.

De som sa att det var en ny Mårs hade delvis rätt. Precis som Mårs öser Dahlström in mål och poäng tack vare att han precis som Mårs är helt omöjlig att flytta på när han väl ställt sig framför mål. Dahlström är en kopia av Mårs på många sätt och viss, Dahlström är dock en bättre skridskoåkare vilket gör honom till en mer nyttig spelare än Mårs då han kan användas i alla spelets former. Powerplay, 5mot5 eller boxplay, Dahlström tillhör lagets bästa oavsett spelform. Dahlström är en spelartyp som på så många sätt ger laget extra energi. Han täcker skott, tacklas, gnabbas, tetas och hugger på alla puckar han ser. En alligator av klass.

Dahlström kan konsten att helt på egen hand förändra en matchbild helt och hållet, genom att gå ut i ett byte och bara köra! Som Robert Pettersson skulle sagt; Att i ett och samma byte sätta tre motspelare i planket ger energi åt laget, det kan få ett uppgivet lag att tända till.

Mirakelvändningen mot Bofors den 8 december 2011 är ett starkt bevis på detta. För vem av de 22 Trojaspelarna var det som slet mest den matchen? Dahlström. Vem var det som gjorde 1-3 och tände laget som ledde till vändningen? Mycket riktigt, Robin Dahlström! Jag stod bakom sekretariatet när Dahlström hämtade sitt pris som hemmalagets första målskytt och jag såg i hans blick att han inte gett upp. Han hade gett sig fan på att vända detta. Även om Dahlström inte var direkt inblandad i övriga mål så kan jag lugnt säga att utan Dahlström skulle Troja aldrig vänt den matchen, eller ens vara i närheten av poäng. Dahlström tände laget. Dahlström vände matchen!

Skrockfull
Alla spelare har ritualer de gör innan match. Men Dahlström är en aning extrem.
Vi kan ju börja med att han alltid ska av isen sist. Inte bara efter uppvärmningen utan i alla pauser. Vilket ställt till det emellanåt. En gång i Malmö tillexempel så hann dem spola nästan halva isen på grund av det då fanns en spelare i Malmö med samma ”ritual”. Bägge åkte runt och väntade ut varandra i flera minuter innan Malmöspelaren till sist gav upp och klev av isen till norrmannens stora glädje.

Vid ett annat tillfälle under en hemmamatch i Sunnerbohov uppstod en irriterad situation vid slutsignalen av andra perioden. Den redan irriterade domaren sa åt alla spelare att lämna isen utan två som han skulle ha ett snack med. Dahlström vill dock inte lämna isen innan de andra två lämnat så han stannade kvar. Vilket gjorde domaren mäkta irriterad och efter en rejäl utskällning fick han hjälp av linjedomarna att dra en förtvivlad Dahlström av isen. Den situationen skulle mycket väl kunnat resultera i en ”abuse of officials”. Men den risken tyckte alltså Dahlström var värd att ta för att få behålla sin strajk.

Inte nog med att han ska lämna isen sist, han ska dessutom när han ska lämna hjälmen till materialaren efter uppvärmningen alltid åka i samma ring och sedan slänga hjälmen i en båge till materialaren. Samma ring och kast varje gång.

Under två säsonger har jag sett honom, och jag har inte en enda gång sett han glömma bort någon av dessa ”ritualer”, förutom den gången då domaren fick dra honom av isen då förstås. Skrockfull?

Elitserien
Kommande säsong ska han kampera ihop med Emil Kåberg i Örebro och det är som upplagt för succé. Jag är fullständigt övertygad om att Dahlström kommer vara en viktig byggsten i Örebros bygge. Dahlström och Kåberg är alla motståndares värsta mardröm och dessa herrar kommer garanterat locka fram ett och annat hjärnsläpp hos motståndarna. Dahlström kan precis som Kåberg krypa in under skinnet på motståndarna och få dem att dra på sig en korkad utvisning, sen kan Kung Conny kliva upp i PP och avgöra matchen till Örebros fördel. Frågan är om inte konstellationen Dahlström/Kåberg kan vara den avgörande delen mellan kvalserie och att klara sig kvar för Örebros del…


Kommentera

Your email address will not be published.

Protected with IP Blacklist CloudIP Blacklist Cloud